dagen.

har suttit o pluggat som en idiot, men inget har fastnat, skit. provet kommer vara tomt imorgon, inte så brao.

tänkte berätta lite om dagens "konstiga" händelse som hände när jag skulle rida.

i morse tog jag in Amber från hagen. jag ryktade och gjorde alla mina andra 100 rutiner. Jag skulle då rida själv eftersom ingen annan orkade gå ut i det lite smått fula vädret. jag hoppade upp och börja skritta mot skogen. Amber flåsade jättemycket så jag ringde mamma och frågade om jag skulle fortsätta och det skulle jag, dessutom hade hon stått två dagar så frågandet skulle kunna kommit ifrån Ambers fettma. Jag tänkte att det skulle bli ett pass med mycket skritt och halter. hon var hur duktig som helst och svarade på mina rörelser. vi red upp för en backe där det är grymt mycket buskar och så. när vi var ungefär tre meter ifrån backens topp trärstanna Amber och slängde sig åt sidan, jag satt kvar och red tillbaka mot toppen. hon var väldigt osäker. på samma ställe tvärstanna hon igen och denna gången stegrade hon och började galoppera ner för den branta backen. dessutom tappade min höger fot stigbygel, och jag tänkte bara va f*n vad händer nu!? när vi kom ner för backen var hon helt uppspelt, trippade fram och tillbaks. jag hoppa av för säkerhetens skull, tog tag i hennes tyglar och försökte gå mot backens håll men hon ville verkligen inte dit igen. jag fortsatte hem. efter ungefär 100 m så tänkte jag hoppa upp på hennes igen men hon ville verkligen inte stå still! Jag ringde till mamma och var grymt rädd. jag var inte rädd för att ramla av, jag blev skrämd av Amber förskräckta ögon. jag red istället in på ridbanan, där gick det också jättedåligt jag fick inte riktigt kommando över henne. efter ett tag red vi hem. jag kollade skador och sånt men hittade inget. det kändes inte som om att hon testa mig, snarare som om nån/något va där, hon var livrädd.

grymt läskigt va det faktiskt, hon såg så rädd och osäker ut. det sista ordet mamma sa till mig innan jag gick ut va: va rädd om dig hjärtat. asså jag trodde seriöst att hon skulle välta när hon stegrade, usch ja. imorgon hoppas vi på ett bättre ridpass.

måste sova nu, ska äga prov imorgon, eller försöka iallafall, godnatt. min buse.





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback